medmänsklighet tack!

Jag kände mig upprörd över tingens ordning och skrev i eftermiddags snabbt ihop en insändare till den lokala blaskan:

Nu kommer det bli tuffare tag mot de sjukskrivna.Nu skall de sjuka ut i arbetslivet till vilket pris som helst.
När de då går till arbetsförmedlingen konstateras att de är för sjuka för att platsa på arbetsmarknaden,alltså får de inte stämpla.
Av försäkringskassan får de kalla handen och när de förtvivlat undrar vad de skall leva av,får de svaret
- Du får väl gå till socialen då!
Att läkaren skrivit sjukintyg på att personen är sjuk spelar ingen roll. Försäkringskassan har egna expertläkare som utan att någonsin ha träffat den sjuke kan bestämma att personen är frisk och arbetsför.
Det finns ingen rim och reson och ingen logik i detta förfarande och en hårdhet,nonchalans och brist på empati som gör mig både ledsen och rädd.
Hur har det kunnat gå så långt att det är pengarna som så totalt styr att medmänskligheten helt glömts bort.
Hjärnorna bakom dessa åtgärder borde själva få känna på hur det känns att vara sjuk och känna sig helt maktlös,rädd och förtvivlad över framtiden.
Jag tycker att det är märkligt att inte fler reagerar för det behövs massiva protester!
Jag vill ha ett medmänskligt välfärdssamhälle,vill inte du?
Anna

Jag återkommer i morgon med lite mer "positiva" inslag.

Alla snubbar vill ju vara katt

Jag brukar alltid lyssna på musik i bilen. Just nu lyssnar jag på Monica Zetterlunds jazzfavoriter. När jag var yngre var dansbandsmusik och jazz det värsta jag visste. Dansbandsmusik har jag fortfarande lite svårt för,men för ett tag sen började jag att lyssna på Monica Zetterlund och märkte att det hade en lugnande nästan meditativ inverkan på mig.

När jag körde hem från jobbet och sedan mataffären med hundratals tankar i huvudet om både jobbet och hemmet(mest jobbet) så märkte jag efter ett tag att tankarna liksom skingrades och allt kändes så lätt. Jag fick en inre frid. Det här låter ju väldigt djupt men jag kommer att lyssna på mycket jazz framöver.

I dag har i alla fall vädret varit bättre,solen sken och vi har gått en liten skogspromenad med barnen. Jag bytte om till jeans då och när vi kom hem såg jag ut som ungarna med jordfläckar på knäna.

musse t-shirt Lindex,kofta HM,kjol Cubus

Måndag igen

Ja,så var det måndag igen. Vädret har varit ruggigt hela dagen,fast det har inte varit så kallt. Jag har klätt mig i svart/grått/vitt som vanligt,fast murriga färger passar med murrigt väder. Nu tycker jag ju i och för sig att dessa färger är snygga men för omväxlings skull så har jag skickat efter en röd väska,röda rosörhängen och ett rött armband från HM,för att få lite mer färg. Ser fram emot detta paket i veckan!

tröja HM,byxor Lindex

höstfärger

Jag älskar nagellack och har jättemånga. Det värsta är att jag inte hinner använda upp alla. Jag brukar dock ge bort en del till släkt och vänner. Nu har jag köpt några nya höstlack och även ett läppstift/läppglans från Maybelline.Nagellacken är mörklila och vinröda,två av dem är från HM och kostar bara 29 kr. Jag hoppas de är bra kvalite.

egentid

I fredags skulle jag klippa mig och efteråt gick jag en stund på stan. I vanliga fall brukar jag tycka att det är roligt att gå på stan men nu irriterade jag mig på allt och det är inte riktigt likt mig. Jag irriterade mig på ungdomarna som hade lunchrast och stod överallt och flamsade. Jag irriterade mig på några medelålders manliga turister som satt på en bänk och skrattade. Jag tänkte att om de tittar när jag går förbi(och varför skulle de göra det förresten) så skulle jag stirra tillbaka länge. Sen när jag skulle prova kläder så var det en person i provhytten bredvid som snorade in hela tiden med några sekunders mellanrum. Jag fick anstränga mig för att inte öppna hennes provhytt,räcka henne ett papper och säga

- varsågod,snyt dig!

I vanliga fall är jag väldigt snäll och brukar ha gott om tålamod. Jag tror att detta kan bero på lagrad irritation som jag inte släppt ut. Det har varit strul på jobbet med schemat och annat.

Jag behöver nog ta det extra lugnt nu. En föreläsare,minns ej vem,sade en gång att man skulle boka in MÖTE i almanackan med jämna mellanrum. Detta möte var viktigt och det var möte med sig själv. Då kunde man bara sitta och tänka eller göra nåt annat roligt som man mådde bra av.

Jag tror jag skall boka in några såna möten framöver och då får annat ge vika.

Nu till något helt annat,jag skulle vilja ha ett råd från er. Tycker ni jag skall köpa denna kjol eller inte?

Jag vet inte om den kanske är för kort,annars gillar jag passformen och färgerna

kjol,t-shirt,strumpbyxor HM, kofta Cubus,skor Din Sko

Allt HM utom västen Lindex. Det syns ej på bilden men byxorna har snygga rutor.

Jag ville bara visa en bild på ett paket som min son slog in nyss. Hans kompis fyller år idag och skall få detta paket. Visst är den gullig!

höst

Nu börjar hösten så sakta smyga sig på. I måndags var det bara 3,5 grader varmt på morgonen,hu!

jag tycker det känns så vemodigt när hösten kommer. Jag tycker inte om tanken på att sommaren definitivt är över och att det är ett helt år kvar tills det blir sommar igen.

Jag har hört talas om såna där ljusterapirum där allting är vitt och lampor med ultraviolett ljus lyser. Jag tror jag skall ta och testa det i vinter. Det finns en tjej i vår stad som har ansiktsbehandlingar och just ett sådant rum man kan få sitta i 100 kr för en timme.

Vad som dock är positivt med hösten tycker jag är alla snygga höstkläder!
Klädmässigt tycker jag hösten är den roligaste årstiden.

Köpte en höstklänning på HM bilden blev mörk,därför ser den lite extra murrig ut.

anonyma klubben

Jag såg på söndagsmorgon i tv 4 i söndags. Då var Lou Rossling gäst. Hon pratade bla om nåt som hon kallade anonyma klubben. När man var och handlade kunde man tex betala för en trisslott,glass eller något annat och be kassörskan att ge detta i gåva till nästa kund och berätta att det var från anonyma klubben. När man var på cafe kunde man köpa en kopp kaffe extra och expediten fick sedan bjuda den person som kom efter på kaffe och hälsa från anonyma klubben. Om man ville vara med i anonyma klubben behövde man inte alltid köpa något utan man kunde hjälpa människor på andra sätt ex hålla upp dörren eller bara visa med en enkel gest att man brydde sig.

Jag har fått Lou Rosslings bok tänd dina stjärnögon i present av min man. Den handlar bla om vad hon lärt sig i möte med barn(hon har jobbat som förskollärare) Jag har precis börjat läsa boken och den är så inspirerande och livsbejakande!
Jag rekommenderar den varmt.

Dagens outfit

Allting HM utom skorna Din Sko